Antiken makt: antiken epok
Bildningspodden #144 | Antiken
Nyheter Antiken med de gamla grekerna och romarna är en ständigt återkommande referenspunkt. Hur kan vi förstå den här mytomspunna perioden idag? Bildningspodden sammanfattar antiken tillsammans med historikerna Lovisa Brännstedt och Ida Östenberg. Varför återvänder vi ständigt till de gamla grekerna och romarna? Antiken är en evig referenspunkt i den västerländska kulturen. Vi romantiserar och omtolkar, missbrukar och missförstår den. Men vilket är egentligen det viktigaste arvet efter antiken? Vad ska vi göra med det idag? Och vilka verk från antiken bör varje människa känna till? Bildningspodden försöker sammanfatta antiken och dess arv på en timme. Lovisa Brännstedt är forskare i Antikens kultur och samhällsliv vid Lunds universitet, där hon driver forskningsprojektet Romerska kvinnor inför rätta. Makt och motstånd i antikens Rom, finansierat av Vetenskapsrådet. Ida Östenberg är professor i Antikens kultur och samhällsliv vid Göteborgs universitet, specialiserad på antikens Rom och dess stadskultur.
Renässansen: Antikens pånyttfödelse
För renässansen anses ofta vara den tid då antikens kultur föds på nytt i ny skepnad. Att dela in historien i epoker Renässansen var en epok som varade från talet till talets början. Idag använder vi ofta begreppet epok för att beskriva en längre tidsperiod med karakteristiska kännetecken. Att dela in historien i epoker växte fram under talet, och denna idé finns kvar än idag. Vi ser fortfarande antiken som en ljus och upphöjd period, medan medeltiden ofta beskrivs som en mörk tid då människan plågades av förtryck och vidskeplighet. Efterföljande epok, renässansen, var återigen en ljus och storslagen period då antikens pånyttfödelse tryckte undan medeltidens mörker. Man såg Italien som ursprungsland för renässansen. Detta har dock under senare år mött motsättning från forskare som anser att viktiga idéströmningar inom renässansen uppkom i även andra länder i Europa. Även renässansens avslut och barockens intåg är omstridd. I Italien sägs barocken ha utvecklats under talet, men det är först under talet som renässansen anses ha avslutats i övriga Europa.
Antikens grekland kultur
Handeln under antiken: grekerna och romarna Handeln under antiken: grekerna och romarna Sedan den mykenska civilisationen gått under omkring f. Kr kastades Grekland in i vad som kallats "den mörka tidsåldern". De flesta greker var fattiga och levde på att sköta får och getter. De grekiska samhällena styrdes av lokala krigsherrar, som motsatte sig alla tankar på en central makt. Efter flera hundra år började små samhällen slå sig samman till större. På talet hade den grekiska världen delats upp i ett antal stadsstater. L Bild: SO-rummet. Med hjälp av linor kunde seglet vridas, så att vinden kunde fångas upp även om den kom från sidan. De grekiska stadsstaterna En grekisk stadsstat brukar förenklat beskrivas som tre ringar. Innerst låg en fästning på en kulle. Runt kullen låg andra ringen, själva staden. Där utanför låg den tredje ringen, den landsbygd som borgen kontrollerade. Aten hade varit en stadsstat sedan omkring f. Då slog flera mindre bosättningar sig samman till en stad.
Antikens grekland karta
Men samtidigt som demokrati är något som är en självklarhet för många finns det inte en enda definition på vad en demokrati är som alla håller med om. På den här sidan kan du läsa om vad demokrati är. I Grekland under antiken innebar demokrati det vi i dag kallar för direkt demokrati. I en direkt demokrati får folket aktivt vara med och besluta i olika frågor. I det antika Grekland var det dock bara vissa delar av befolkningen som fick vara med och besluta så demokratin omfattade inte alla. Idag är de allra flesta demokratiska länder representativa demokratier. Det innebär att invånarna väljer politiker som representerar dem och fattar beslut. Ibland finns också inslag av direkt demokrati när invånarna får vara med och besluta om en särskild fråga, till exempel i en folkomröstning. Diktatur är motsatsen till demokrati. I diktaturer är det bara en eller några få som bestämmer allt. Folket kan inte välja vem eller vilka som ska styra. De får inte heller säga fritt vad de tycker.